Jag vaknade i Ånge

igår läste jag den här dikten
av Thomas Tidholm till lunch

---

Ånge

Jag skiter i att vara i Ånge

och ofta skiter jag i

att vara i Kolforsen. Dessa stationer

åker jag förbi med en

slö blick och öl. Jag är

nedlagd och har för mycket

tid. Granar har jag sett så många

att jag frågar mig

om dom inte kunde

utnyttjas bättre. Tänk alla svultna

om dom hade en gran. Sexuellt

är det ingenting

att tänka på förstås. Restaurangvagnen

är full med anställda

som kliar sig. Det är

för mycket fakta

på dom. Besvärande är det

inte för medpassagerarna för dom

märker inte. Liknar

aska, tränger in

överallt. Landskapet

ordar ingen om, bara

isåfall om det dyker upp

djur, mest är det fåglar, som

tycks finnas hur många som

helst. Jag slår mig inte i

slang. Nu såg man en älg, men

ingen såg den. Mina problem handlar

inte om sånt som någon

skulle förstå. Mest om grus,

en sorts grus som

kunde vara bra för någon annan

att ha, kanske en betongblandare, det

är inget skämt. Om det nu är problem

över huvud eller grus. När

man sitter såhär

och skiter i att vara i Brunflo

kan man börja tänka

på åsnor och andra

länder. Det är ändå en ton över

det hela som får en att

slakna. Vaknade en gång

av att jag hade drömt

att jag föll ur sängen. Jag

låg på golvet och

skrek. På den tiden hade jag ingen

säng bara ganska svår ångest. Och vad

beträffar arbete har jag aldrig haft. Var

är man om man just har

lämnat Brunflo och inte

längre är i Brunflo och man

inte är i Bräcke och man

bara ser snö? Jag har för mycket tid.

Snö kan inte användas till

mycket, det är därför

den får ligga där den

ligger, den har permission

att ligga och dö, trycka sig

mot landet, vit såsom liksom. Sexuellt

är det ingenting. Nästan alla

väljer någonting annat

om dom vill lägga sig. Var är man

om man bara ligger i snön,

var är man? Och ingenting ser.

Snart dags för kaffe är det

många som tänker när tankarna

håller på att ta slut. Till och med

i det ögonblicket vägrar herr och fru

att ta tag i sina liv

och hoppa.

Av. Om jag hade ett eget tåg

skulle jag bli tvungen

att bestämma mig. Nu

åker jag förbi.



---

 

Jag vaknade alltså i Ånge. Vi stod där i en och en halv timma. Jag tyckte det var lite komiskt.