20 januari 2013

Jag har silver i mitt hår



Jag har silver i mitt hår och orkar inte riktigt bry mig om någon ser mig naken genom fönstret.

Jag ser på film. Jag ser på the Good, the Bad and the Ugly, och jag ser på the Perks of being a Wallflower. Jag ser på Clueless och jag ser på Casablanca. Jag blandar högt och lågt, lite som att förtära ett Max minimål och planera av en gourmetmiddag samtidigt. Lite som att mannen jag träffade igår är en blandning av F, M och J (rakat huvud, lätt läspning, gourmand och "jag är en snobb som inte är en snobb"). Högt och lågt. Jag dansar med min syster, dansar in hennes födelsedag och skålar i champagne. Jag fotograferar mig i toalettspeglar, det är min nya grej. Jag ska lansera en porträttutställning när året är slut, "reflections in the bathrooms of Umeå" eller något, kan den få heta. Kanske vinner den nästa års Skaparpris.*

Jag har silver i håret men jag blir bara vackrare för var dag som går. Var dag som hjärtat tickar för min egen skull. Låter jag sådär jobbigt käck? Jag skriver det här för att övertyga mig själv, och för att jag har hört att hjärntvättning funkar.
Det är som att det nya året kom med en helomvändning i mitt hjärta, hjärna, vulva. Det är fint, vi gillar det - jag och alla mina kroppdelar.

Jag och alla mina kroppsdelar.
Jag och alla mina kroppsdelar, vi tänker och känner lite mera innan nu. Allting duger inte, bara sådär. Jag studerar helomvändningen och förundrar mig. Och glädjs.


*OBS: ironi/humor. Fast jag skojar inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar