17 maj 2014

jag vet inte hur man gör då man är ledig



jag vet inte riktigt hur man gör då man är ledig.
jag tänker: oh - en ledig dag. jag skulle kunna åka ut till Bastuskär och städa, eller jag skulle kunna gå till ateljén och sy en klänning, eller jag skulle kunna sätta mig på ett café och skriva hela dagen.

men faktum är att hur roliga alla de där sakerna än är (eller behövs göras) så behöver jag ju vara ledig. jag behöver vila. egentligen behöver jag göra ingenting, och bli uttråkad.

det som händer är att jag inte orkar göra något av alla de roliga sakerna jag föresatt mig att göra. hamnar i soffan och ser på Hart of Dixie, äter choklad och potatis med remouladsås (inte ihop). och känner mig lat.
lat som i jag borde ha tagit vara på tiden och gjort något jag tycker om istället för att såsa i soffan när det är sol ute. 

och glömmer hela poängen med att vara ledig, för det roliga blir ett krav som inte blir av och en skuldkänsla. när min inställning från början borde ha varit: idag får jag inte röra en fena.

Sen stämmer det förvisso inte att jag inte gjort nåt. Jag var och simmade halvåtta i en nästan helt tom bassäng, och jag har haft marknadsföringshatten på och spridit informationen om att jag och mina kurser är med i tidningen idag, och uppdaterat hemsidan och joxat. Det är ju faktiskt nånting.


Och artikeln sen då! En sån fin. Carola och Hans på bild från sista träffen med Skrivarverkstan, och Anders som redan fått sin bok i tryck. Jag känner mig så stolt för att få vara en del av detta.
Veronica säger så fina saker också, Vi får bara lovord från deltagarna om Minas förmåga att locka fram skrivlusten.
När jag var in till KällbergElmberg med en affisch för skrivarkurserna i skärgården, berättade Annika att en av hennes kunde hade berömt mina kurser under klippningen. Asså, så himla fint... Och en av deltagarna på Skriva med hjärtat sa innan hon gick i onsdag: Bästa kursen ever! och igår fick jag en doftande jasmin av en av mina Skriv för livet-kurser.



Hjärtat sväller, ska jag säga, och jag jobbar på att ta emot alla fina kommentarer och inte tro att jag kommer bli högfärdig bara för det. För mest av allt vill jag lyssna och höra - hur kan jag göra det bättre? Vad kan jag lära mig av denna termins kurser? Så jag kan göra det ännu bättre nästa år.
Då startar jag öppna skrivkvällar, Det skrivande rummet en gång i veckan. Dit kan man komma och skriva på drop-in, utan att gå någon kurs. Ett bra första steg för att prova på, eller en plats att gå för att verkligen få veckans skrivande gjort. Kanske se till att skriva kursens skrivövning, eller fylla på med text till sitt skrivprojekt. Jag ser fram emot det, jag tror att det kan bli ett levande, kreativt forum.

Och är det något faktum står väldigt klart efter detta intensiva år med kurser och min egna utbildning till skrivpedagog så är det: jag älskar mitt jobb.

<3


13 maj 2014

jag måste hitta andra ord, nya ord





mina ord avstannar då erfarenheterna avstannar eller blir för mycket detsamma, om och om igen
mina ord avstannar då jag inte får tid att tänka dem, känna dem, smaka dem

kanske har det varit lite av båda den senaste tiden
kanske mest det senaste
kanske mest att saker och ting verkligen inte lämnat luckor för känsla och eftertanke
jo, känsla
jag känner hela tiden
men jag hinner inte processa det, riktigt

efter en helg med tusen bilder i huvudet som jag aldrig tog
efter en vecka med deklaration och skrivarkurser och sömnad
följt av en vecka med åtta skrivarkursavslutningar, tidningsintervju och inlämning till Länssalongen, skissande på en bröllopsklänning till en poet och överlämnande/fotograferande av en grön/brun kimina till en konstnär ---

det är, kort sagt, mycket nu. och jag klagar inte. men jag börjar undra över hur jag exponerar allt. framgångar, närgångar, ingångar. allt vill jag kanske inte dela

 - jo.

jag vill dela men allt mår kanske inte bra av att delas. saker blir ibland så ihåliga efter att man sagt dem högt, särskilt om de sägs så många gånger. som det där med stipendiet. jag blev nästan deppig efteråt. luften gick ur. det är väl så, kanske? det är väl så det går till. också att allt fokuserat på mina kurser, min skrivpedagogik och nu är det finalveckan, avslutning på samtliga vårens kurser. med människor jag följt en hel termin. det känns både skönt och liksom lite snopet. kanske är det detsamma med min egen utbildning. snart tar den slut, sista träffen nästa vecka. det lider mot sitt slut. jag vet inte om jag är så förtjust i slut.

och jag skulle kunna skriva tusen saker om --- men samtidigt tar det stopp. för att orden använts förut och de passar liksom inte lika bra den här gången. varför? jag måste hitta andra ord, nya ord. eller bara låta det vila. det hittar sin form till slut, det gör det alltid. jag måste lita på det.