jag måste hitta andra ord, nya ord

mina ord avstannar då erfarenheterna avstannar eller blir för mycket detsamma, om och om igen
mina ord avstannar då jag inte får tid att tänka dem, känna dem, smaka dem

kanske har det varit lite av båda den senaste tiden
kanske mest det senaste
kanske mest att saker och ting verkligen inte lämnat luckor för känsla och eftertanke
jo, känsla
jag känner hela tiden
men jag hinner inte processa det, riktigt

efter en helg med tusen bilder i huvudet som jag aldrig tog
efter en vecka med deklaration och skrivarkurser och sömnad
följt av en vecka med åtta skrivarkursavslutningar, tidningsintervju och inlämning till Länssalongen, skissande på en bröllopsklänning till en poet och överlämnande/fotograferande av en grön/brun kimina till en konstnär ---

det är, kort sagt, mycket nu. och jag klagar inte. men jag börjar undra över hur jag exponerar allt. framgångar, närgångar, ingångar. allt vill jag kanske inte dela

 - jo.

jag vill dela men allt mår kanske inte bra av att delas. saker blir ibland så ihåliga efter att man sagt dem högt, särskilt om de sägs så många gånger. som det där med stipendiet. jag blev nästan deppig efteråt. luften gick ur. det är väl så, kanske? det är väl så det går till. också att allt fokuserat på mina kurser, min skrivpedagogik och nu är det finalveckan, avslutning på samtliga vårens kurser. med människor jag följt en hel termin. det känns både skönt och liksom lite snopet. kanske är det detsamma med min egen utbildning. snart tar den slut, sista träffen nästa vecka. det lider mot sitt slut. jag vet inte om jag är så förtjust i slut.

och jag skulle kunna skriva tusen saker om --- men samtidigt tar det stopp. för att orden använts förut och de passar liksom inte lika bra den här gången. varför? jag måste hitta andra ord, nya ord. eller bara låta det vila. det hittar sin form till slut, det gör det alltid. jag måste lita på det.