jag talar i radio

jag går omkring med min tid och gör saker jag inte gjort förut

jag skulle någonstans men kom för tidigt. jag gick en annanstans och satte mig ned och skrev.

jag är liksom rådvill. går omkring och har så mycket tid så jag inte vet var jag ska göra av den. på så vis att jag kan simma på morgonen och diskutera med en pigg gammal man hur man bäst ser när man börjar närma sig bryggkanten när man simmar ryggsim. han kollade höjden på tallarna, jag checkar av var högtalarna är. i taket på simhallen finns ett märke som efter en hand. jag funderar ofta på när det hamnade där, och hur. ibland tänker jag på blair witch project. och ibland är simhallen som en annan värld. en gång kom jag för tidigt en på en måndag. då stod en människa med gasmask och spolade plupp-landet med en tryckspruta. jag kände mig som ett ufo i min slitna baddräkt. den morgonen var jag den allra första kroppen i vattnet.jag tycker om att vara tidigt på morgonen. då inte så många har hunnit lämna sitt hår och sitt tåludd på kakelgolvet. då inga hunnit lämna äppelskruttar och bananskal för att marineras i bastun.

jag gick till bildmuseet med min tid, besökte Hashimotos Superabundant atmosphere igen. jag skulle önska att det var en permanent installation som jag kunde återvända till lite då och då när jag behöver stillhet. särskilt nu när vintern kommer. ett ljust rum med välvilliga, flytande ellipser, det är vad man behöver då. reflektionerna på marken som reflektionerna av ljuset genom vågor mot botten av en bassäng eller ett klart och rent medelhavshav. en möjlighet att drömma sig bort. men på söndag tar de ned alla de små ellipserna.

jag är inte längre lika främmande för att blanda känslorna och verkligheten. det är något jag haft så svårt att göra, få ihop de två. att kunna tillbringa dagen i innanför, och sedan möta utåt. men det går faktiskt bättre nu. det är också andra saker som börjar falla på plats. som att våga säga vad man känner och be om tid att känna på. ta sig den tiden. möta nya synsätt, möta nya kroppar. eller snart. och att det inte känns konstigt. än. i tanken är det inte konstigt, även om jag inte är där än, fysiskt. många steg kvar att gå, och ord och smekningar och kyssar.

jag har en resa inplanerad. jag skulle önska den fylld av kramar, kyssar och skedar. jag har en längtan, just nu. den drar i mig. och jag bokar en resa till Stockholm när jag ändå håller på. till mannen med trädet och skägget och draken. superhjälten vill komma men jag har bara plats för en natt i mitt hjärta och min tid. det här med avstånd och resor.

jag har tid, det är en märklig känsla. jag gör saker jag inte gjort förut, skriver på platser jag aldrig skrivit på förut. jag är mobil. frihetskänslan i det. jag går mot frihet. och frihet i känsla. det var något han skrev till mig: alla känslor existerar samtidigt.
så självklart, varför har jag inte tänkt på det så förut?

jag skriver mig en klänning och klär mig i orden om dig

Jag ställer ut "Stygn för stygn, ord för ord" på Umeå Stadsbibliotek under Umeå Fashion Week 8-13 oktober 2013.

hör hon ditt

hjärta slå

talar hon om

för dig

hur det 

låter?

och i rör-

elserna

känner jag

konturerna av 

en annan kvinna

i sätter du håller

handen runt mitt ansikte

känner jag konturerna av

ett annat ansikte

i smekningarna som söker

känner jag konturerna av

en anna kropp hur den rört

sig hur du rört dig mot hennes

och jag tänker hon måste ha varit

vacker såsom längtan i dina händer

tecknar henne hon måste ha varit nära

såsom ivern i din kropp trycker sig mot min

hon måste ha varit vacker

vaknar 

04:32 ser

på dig när

du sover

du är så nära

men ändå avläg-

sen du tillhör en

annan jag har skrivit

hundratals sidor om

dina läppar dina ögon

dina händer nu sover du

inom några meters avstånd

jag hör dig skratta i sömnen

rummet får andr dimensioner

då du är här min säng känns 

milsvid och ödslig men dina ande-

tag gör luften

lättare

att

andas

jag älskar Cohen lite mer idag: how to speak poetry

Jag visste inte om att den här fanns, tänk så fint. 

Do not fix your burning eyes on me when you speak about love. If you want to impress me when you speak about love, put your hand in your pocket or under your dress and play with yourself.


Också detta: freaking unbelievingly good.

Her hair and his beard are hopelessly tangled, when he puts his mouth against her shoulder she is uncertain if her shoulder has given or recieved the kiss, all her flesh is like a mouth




Jag önskar mig diktsamlingen "Spice-box of earth" i julklapp. Eller födelsedagspresent. Eller kärleksgåva, anything works.

jag badar naken bland gula björklöv och lyssnar på hösten

jag rodde längre in i viken, in i stillheten och evigheten, det är svårt att beskriva, det går inte. 

jag lyssnar på skymningen och hösten, jag lyssnar på dimman som sänker sig, jag hör fåglarnas vingslag över mig och ser dem speglas som svarta siluetter i ett mörkt vatten, reflektioner av en flykt, en hemflytt

jag badade naken med kalla andetag, hjärtat lugnade sig till slut, min kropp var gul bland gula björklöv, jag flöt i vattnet, i stillheten, i evigheten

jag följer hjärtat nu, äntligen följer jag hjärtat som kartvisare, kompass, den drar mig ut på ön, den drar mig ned i vattnet, in i mörkret som inte längre är skrämmande

och orden skriver sig själva, de formuleras inne i pennans bläck och rinner ut på papperet, obefläckade

jag går omkring och är flera, det är oundvikligt. i min tanke och i orden är jag en, och jag går ensam och osynlig, ännu har den inte anlänt, den som ser mig och möter mig halvvägs, möter mig i saliv och tunga. kroppen i världen är en annan, hon är också fin, hon har sitt berättigande. men man måste ändå tala om ett jagets splittring, jag kan inte vara annat än allra minst två. hon som fysiskt existerar och hon som tar emot intrycken. ibland måste man nöja sig med att allt inte går att sammanfoga.