Jag får inte vittra.

Mitt hem känns annorlunda nu, sedan orden flyttade in på riktigt.
Jag inser att jag aldrig var hemma förut. Alltså, jag var aldrig närvarande, hemma. Mitt hjärta dunkade i ateljén, jag drogs ständigt dit. Jag är rådvill nu, när jag inte längre måste, när det inte är ur stygnen pengarna kommer. Jag tycks mig ha ett oändligt hav av tid. Orden faller alltid så lätt, det är inget blod, inget svett, inga tårar. Inte på det sättet. Jag har också fått en annan dygnsrytm. 
Sy, det kunde jag inte göra då mörkret fallit. Skriva, är lättare då luften är som sammet och vinden sval och kylig genom fönsterspringan.
Och däremellan? Jag vankar av och an. Jag har så mycket tid att jag glömmer bort de saker jag tänker att jag nu har tid att göra. Istället somnar jag på soffan med Pia Tafdrup i min famn, och glömmer bort middagen för att jag sträckläser Olof Lagercrantz. Det är både en ynnest och ett hot. Jag skulle inte klara detta länge, jag skulle vittra. Så jag måste skapa mig rutiner, sätta upp deadlines. Se till att hinna göra både det ena och det andra. Spendera morgnarna i ateljén kanske, sy på förmiddagen, äta lunch, gå hem och läsa eller skriva. Somna med pennan i hand.

Jag planerar mina kurser. Dessa håller jag i höst. Jag låter sjukt peppig i min säljtext, ha överseende med det.

Skriv!Inspiration till att komma igång och skriva. Varierade skrivövningar, samtal om skrivande och tips på att hålla igång pennan.
Varannan onsdagkväll med start 4 sept. 8 ggr, 780:-
Plats: Kreativ Kollektiv.Anmälan gör du här: http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Vasterbotten/ABF-Umearegionen/Kurser-och-studiecirklar/Litteratur-svenska-retorik/Skriv/

Utveckla ditt skrivande.För dig som kommit lite längre och har ett projekt igång. Skrivövningar varvat med textrespons och samtal om skrivnade.Varannan torsdagkväll med start 5 sept. 8 ggr, 780:-Plats: Kreativ Kollektiv.Anmälan gör du här: http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Vasterbotten/ABF-Umearegionen/Kurser-och-studiecirklar/Litteratur-svenska-retorik/Utveckla-ditt-skrivande/

Skriv för livet.Självbiografisk kurs för seniorer. Tillsammans hjälps vi åt att minnas! Diskussioner, skrivövningar och tips på hur man får till en text som är rolig att läsa.Varannan fredag fm med start 6 sept. 8 ggr, 780:-Plats: Kreativ Kollektiv.Anmälan gör du här: http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Vasterbotten/ABF-Umearegionen/Kurser-och-studiecirklar/Litteratur-svenska-retorik/Skriv-for-livet---nyborjargrupp/

 
Skriv! Helgkurs.tvådagars inspirationskurs med övernattning på en ö utanför Umeå

Vill du komma igång med ditt skrivande? Få fokus igen och sätta full fart framåt? 
I höst startar nya skrivarkurser på ABF och skrivarledaren Mina Widding inbjuder till en två dagars kick-off med inspiration, skrivövningar och samtal om skrivande.
På Bastuskär, en ö utanför Umeå dit man bara kommer med båt, samlar vi nya krafter inför hösten och återkopplar till våra skrivande själar. Vi skriver tillsammans och får möjlighet till reflektion och att samla tankarna kring ditt egna skrivande i en inspirerande miljö.
Kom med du också!
7-8 september med övernattning. 1995:-
I priset ingår transport, övernattning, samt mat. Egna lakan medtages.
ANMÄLAN till denna kurs görs till skriva@minawidding.com, alltså inte via ABF.För att kursen skall starta krävs minst fem deltagare.

jag vill se hans träd växa fram på huden

sårskorpan faller av
såret jag fick
då jag snubblade med

mitt senaste skägg

det mjukaste finaste skägget
jag sovit med

han skickar sms
som jag tror kan tydas som
att han nog faktiskt
saknar mig
litegrann

det är fint

han var fin att sova med
det var han

och mjukt skägg mot mjuk hud
som den mjukaste huden
på insidan av låren

det var det vackraste som hänt mig
på säkert ett halvår

men sårskorpan faller av
och jag är inte längre
en snubblande norrländska
i huvudstaden

jag är en helt vanlig norrländska
bland alla andra norrländskor

som inte vet när de reser söderut igen

det är synd

jag ville se hur hans träd växer fram på huden
det var vackert
jag älskar träd

jag säger att han är vacker och möter en tystnad utan andetag

naket:

"jag märker att han inte är redo för ett yrväder som jag. men han lägger sig i sked med mig och det finns ingenting underbarare än att bli omfamnad så. hans mjuka kuk i gropen mot mitt sköte. han är vacker. hans kropp, hans ansikte då han njuter. jag vill fotografera honom, naken på en säng, min säng. jag vill göra hela rummet vitt, samma möbler men allting vitt, sängen i centrum, hans nakna kropp i fosterställning, eller på mage. hans vackra tatuerade rygg, draken som vakar. hans ansikte då han sover. jag smygfotade honom då jag vaknade i morse. ett fragment av ett vackert minne, men inte mer."

då jag säger att han är vacker möts jag av en tystnad, det är som att andetagen också tagit slut. men jag vet inte hur man annars gör, jag måste säga sådana saker, kan man verkligen bara låta dem ligga där och bero? jag vet rädslan, jag förstår. men det behöver inte betyda mer än faktiskt så. jag tycker att du är fin, vacker rentav. ta bara med dig det så gör det mig glad.
jag ger. det är okej att ge. det är okej att ta emot. jag försöker lära mig att ge till rätt människor, att inte ätas upp, tunnas ut. men jag måste få ge.

Jag vill ha allt och fortfarande vara hel

Jag upptäcker att halsbandet, det gröna, det jag ska stoppa ned i klyftan mellan brösten, mitt hemliga kryptonit, att det gått sönder & jag vet inte när och jag känner en ilning, en kall våg, en insikt om att nu har jag gjort något fel. Ett fel mot min själ, ett brott mot min kreativitet, eller min kvinnlighet, vad jag menar med kvinnlighet - respekten för min kropp.

Är det alla namnen, att de är många och hullerombuller, är det särskilt ett av dem, att det finns namn överhuvudtaget? Att jag egentligen istället borde vila i mig själv och fyllas och växa av inspiration, inte händer och kukar? Jag vill ha ett mellanting, jag vill ha allt och fortfarande vara hel. Jag vill ha händer, kukar och konst. Allt samtidigt och uppfyllande. Mitt kantstötta kryptonit, är det en varning? En varning om vad? Ett tecken bara, att känna efter. Att se till att jag får allt och fortfarande är hel.

Tre K: kyssar, kuk och konst. Tre H: händer, hud och hantverk.

Men se då till att ge mig allt.

jag trasslar in mig i ett skägg

snubblar två minuter efter att vi träffats, inombords kan jag inte sluta skratta. vi sitter i en park och han spelar sjutummare på en portabel vinyl, han spelar cure, smiths, blondie, tant strul, det är fint, det dunkar varmt. vi dricker god öl, vi pratar, det skymmer, vi omringas av kaniner, det regnar, vi går. vi snubblar in på en bar och på vägen dit snubblar jag igen, vad är grejen, att jag bara faller?

går på kullerstensgator med en parfym av morgonkyssar som ett moln omkring mig, inuti mig, i famnen bär jag en guldspegel, ser du dig själv däri? jag trasslade in mig i ett skägg och la människopussel hela natten, det blev inte mycket sömn men desto bättre drömmar.

& jag lämnade ett avtryck av min kropp i en säng, kanske ett avtryck någon annanstans också, det vet jag inte så noga, än. kanske stannar det kvar en känsla på en hud, kanske nästlade sig lite minapartiklar in i det långa skägget, sånt måste ta lång tid att reda ut. kanske är det också alldeles tillräckligt, att hud mot hud och kyssar, nu - då.

mascaran är kvar på Lidingö,  och jag kommer på mig själv med att undra om jag kommer att kunna se med dessa ögon nu, om någon kommer att kunna se vad jag säljer, när mina ögon blivit stumma. regnet faller äntligen, kanske kan det gå att andas nu, kanske är det inte regnet, kanske är det bara lättare att andas med ömma kroppsdelar och leende läppar?


ja den här gången trasslar jag inte in mig i några labyrinter, bara skägg. och här överanalyseras ingenting, det bara är. är det Stockholm, eller är jag bara för otålig? det kanske är bra med miljöombyte?