12 augusti 2013

jag säger att han är vacker och möter en tystnad utan andetag

naket:

"jag märker att han inte är redo för ett yrväder som jag. men han lägger sig i sked med mig och det finns ingenting underbarare än att bli omfamnad så. hans mjuka kuk i gropen mot mitt sköte. han är vacker. hans kropp, hans ansikte då han njuter. jag vill fotografera honom, naken på en säng, min säng. jag vill göra hela rummet vitt, samma möbler men allting vitt, sängen i centrum, hans nakna kropp i fosterställning, eller på mage. hans vackra tatuerade rygg, draken som vakar. hans ansikte då han sover. jag smygfotade honom då jag vaknade i morse. ett fragment av ett vackert minne, men inte mer."

då jag säger att han är vacker möts jag av en tystnad, det är som att andetagen också tagit slut. men jag vet inte hur man annars gör, jag måste säga sådana saker, kan man verkligen bara låta dem ligga där och bero? jag vet rädslan, jag förstår. men det behöver inte betyda mer än faktiskt så. jag tycker att du är fin, vacker rentav. ta bara med dig det så gör det mig glad.
jag ger. det är okej att ge. det är okej att ta emot. jag försöker lära mig att ge till rätt människor, att inte ätas upp, tunnas ut. men jag måste få ge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.