jag trasslar in mig i ett skägg

snubblar två minuter efter att vi träffats, inombords kan jag inte sluta skratta. vi sitter i en park och han spelar sjutummare på en portabel vinyl, han spelar cure, smiths, blondie, tant strul, det är fint, det dunkar varmt. vi dricker god öl, vi pratar, det skymmer, vi omringas av kaniner, det regnar, vi går. vi snubblar in på en bar och på vägen dit snubblar jag igen, vad är grejen, att jag bara faller?

går på kullerstensgator med en parfym av morgonkyssar som ett moln omkring mig, inuti mig, i famnen bär jag en guldspegel, ser du dig själv däri? jag trasslade in mig i ett skägg och la människopussel hela natten, det blev inte mycket sömn men desto bättre drömmar.

& jag lämnade ett avtryck av min kropp i en säng, kanske ett avtryck någon annanstans också, det vet jag inte så noga, än. kanske stannar det kvar en känsla på en hud, kanske nästlade sig lite minapartiklar in i det långa skägget, sånt måste ta lång tid att reda ut. kanske är det också alldeles tillräckligt, att hud mot hud och kyssar, nu - då.

mascaran är kvar på Lidingö,  och jag kommer på mig själv med att undra om jag kommer att kunna se med dessa ögon nu, om någon kommer att kunna se vad jag säljer, när mina ögon blivit stumma. regnet faller äntligen, kanske kan det gå att andas nu, kanske är det inte regnet, kanske är det bara lättare att andas med ömma kroppsdelar och leende läppar?


ja den här gången trasslar jag inte in mig i några labyrinter, bara skägg. och här överanalyseras ingenting, det bara är. är det Stockholm, eller är jag bara för otålig? det kanske är bra med miljöombyte?