Jag upptäcker att halsbandet, det gröna, det jag ska stoppa ned i klyftan mellan brösten, mitt hemliga kryptonit, att det gått sönder & jag vet inte när och jag känner en ilning, en kall våg, en insikt om att nu har jag gjort något fel. Ett fel mot min själ, ett brott mot min kreativitet, eller min kvinnlighet, vad jag menar med kvinnlighet - respekten för min kropp.
Är det alla namnen, att de är många och hullerombuller, är det särskilt ett av dem, att det finns namn överhuvudtaget? Att jag egentligen istället borde vila i mig själv och fyllas och växa av inspiration, inte händer och kukar? Jag vill ha ett mellanting, jag vill ha allt och fortfarande vara hel. Jag vill ha händer, kukar och konst. Allt samtidigt och uppfyllande. Mitt kantstötta kryptonit, är det en varning? En varning om vad? Ett tecken bara, att känna efter. Att se till att jag får allt och fortfarande är hel.
Tre K: kyssar, kuk och konst. Tre H: händer, hud och hantverk.
Men se då till att ge mig allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.