9 december 2012

Jag sa farväl till min senaste älskare



Man kan bygga strykbord och glömma äta middag. Dricka glögg och bli varm i kroppen. Gå ut och dansa ensam för att det är gratis, sitta och skriva på scenkanten och få konstiga blickar. Man kan komma hem och hitta en gammal dikt i sin telefon och undra varför man inte lever som man lär. Man kan välta ut ett fullt vattenglas under natten och vakna med en beepande telefon, inse att alla dagböckerna är dränkta i vatten och förbanna sin fumlighet.

Jag säger farväl till min senaste älskare, tvättar mina underkläder i badkaret, bäddar rent med vita lakan. Men denna gång är det inte med vemod jag stryker lakanen fria från skrynklor, och inte för någon annan än mig själv, jag skall bädda in mitt hjärta, tvätta det rent från andras blod för någon sa till mig att den viktigaste att älska är dig själv och det må vara en klyscha men det är faktiskt mitt eget ansikte jag ser varje dag, min egen kropp jag använder för att gå och mina egna tankar som rör sig i mitt huvud och sprider sig ut i blodomloppet, det är med mig själv jag ska leva och den här kroppen som ska begravas under en sten med mitt namn och därför vill jag fylla mitt namn med all den kärlek jag kan uppbåda, fylla M I N A med all kärlek jag kan uppbåda först då, då det svämmar och blir över finns där plats för en annan kropp bredvid min i sängen, ett annat par armar som håller mig och ett annat namn att viska.

Så var det då jag sa farväl till sotaren, men jag lever som sagt inte som jag lär.


2 kommentarer:

  1. Utan tvekan Mina, att lära sig älska sig skälv,vad man varit vad man är och i framtiden. Dagens samhälle med dessa evineriga krav på alla. Men bland alla "couching", prestera mera seminarier är det få som betonar vikten av "att vara i sig själv" utan några krav. Många är kroniskt rädda för att vara ensamma. Att ge sig tid att utforska sig själv både psykiskt och fysiskt. Självkärlek, självkännedom är ju grunden till allt, självkänsla,fantasin, kreativitet men också förmågan att se andra för vad de är. Genom att ha en insikten. Jag brukar säga att man skall försöka umgås med sig själv en stund varje dag. För vem är det man skall lev varje sekund,timmar månader och år med? Gillar dina nya texter Mina du växer som poet. Kram /Eric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eric, det värmer. Jo, jag börjar kanske förstå det där nu. Men det går trögt... Det är ju av den anledningen jag förespråkar dagboksskrivandet, att samtala med sig själv. Men det är inte alltid man är så klok som man önskar att man var.

      Radera