10 juni 2014

jag simmar utåt



jag vadar ut i det kyliga vattnet. centimeter för centimeter sänker jag ned kroppen, ryggen är svårast. jag står på huk till slut, jag vill ha kontrollen, kastar mig aldrig bara rakt ut i det mörka, grumliga. men när kroppen är täckt av vatten, när vattnet omsluter mig, då formar jag armarna till en pil och skjuter ut. förundras över att det är samma rörelser som i simhallen på Haga. bara att här är vattnet mitt, hela viken är min. inte ens den ensamma svanen syns till. här behöver jag inte hålla mig till en rak fåra, här kommer jag inte att råka flyta upp ovanpå ryggen av en mjukhudad pensionär när jag simmar ryggsim. här hörs inga radioröster, ingen reklam, bara en och annan mås som sveper över viken, det avlägsna ljudet av gräslipparen på fastlandet, det porlande ljudet av mina händer som klyver vattenytan. jag simmar utåt, mot Lisbeth. längre fram skymtar andra öar, öppet hav. när jag hävs upp av den framåtskjutande rörelsen ändras horistontlinjen. jag ser en ö, jag ser inte en ö. jag ser en ö, jag ser inte en ö. viken smakar svagt av salt och jord, det bräckta vattnet ligger som en kittlande linje över mina läppar för varje simtag. jag virvlar runt i vattnet. på land kan jag inte göra några piruetter, men här i vattnet är jag en ballerina. jag drar efter andan då bakhuvudet sänks ned och bildar en grop i den tunga vattenmassan. ser upp mot en vitbländande molnhimmel, ljuset är så kompakt att jag inte kan stirra rakt in i det. mina röda tånaglar bildar ett radband under den svagt gröna ytan. ett smycke, främmande för detta element. som om det vore höst, som om fåglarna tappat rönnbär. men det är bara försommar än, och det här är det första doppet.
fötterna trampar som en enda fena, jag är en sjöjungfru, och med armarna tecknar jag vingar. fram och tillbaka, fram och tillbaka.

konturerna flyter ut i vattnet, men när jag kommer tillbaka till vintern, kommer jag att finna en ängel i den genomskinliga isen här.

när jag kommer upp på land igen, är huden liksom avdomnad. bröstvårtorna hårda, gåshud. jag drar på mig klänningen, sveper handduken om håret, kokar té. på bordet har spindeln redan börjat spinna ett nät i min bukett av strandblommor.

sedan kommer regnet.

2 kommentarer:

  1. Mina, you describe the way that I get into a body of water but then you go further - you bring a different experience to me through the way you share what you see, how it feels, how it is being in that water... Your described experience gives me more than my own experience. What a joy to read!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you Nessa! I am amazed translating it still brings the text meaning, but perhaps I come out as even more of an inventing poet through that? =)

      Radera