om jag ska skriva ett blogginlägg så är det ändå nu. fastän det är sent och jag är trött och har en lång skrivarkursdag framför mig imorgon så är det just det att nu, nu har jag landat.
jag är här, på Bastuskär, och mina skrivarkursdeltagares ord vilar i mig, Bastuskärs barndomsfamn stillar mig, sommarnattsljuset. allt är poesi.
vad ska jag skriva om då? jag vet inte, vad skriver man om då allt känns så fantastiskt bra? att fastän det är ett enda tjorv av händelser jag inte förrän nu hunnit landa i, så älskar jag det där tjorvet också, och vet att jag klarar det, att jag kan vänta ut det. alltid mycket på en gång.
landa från avslutet i Skurup, landa i mina egna kursers avslut, landa i att jag ställer ut på ett riktigt museum under en hel sommar, landa i att jag faktiskt står ganska stadigt själv, att jag inte längre söker lika mycket.
men jag vet ju att jag landar, och att jag har en sommar framför mig med äventyr varvat med stillhet. en lyxsommar med Göteborgssemester varvat med Kroksjö, Stockholm och Kokkola. om det blir som jag tänkt mig med de sistnämnda, vi får se. två månader går snabbare än man fattar, helt plötsligt är de slut och de nya terminerna börjar igen.
men nu. nu är allt framför mig. veckor av skrivande och designande, gamla vänner och nya möten. besök i städer, besök som kommer till mig. och kanske en eller annan famn.
jag landar jag landar.
jag tänker att mitt liv har farit fram ganska fort ett tag nu, som hastigheten i en svans tunga vingslag och ljudet de stora vingarna åstadkommer har genljudit i mig ett tag. men nu landar jag, i en stilla havsvik i skymningsgryningen en norrlandsnatt. landar och låter vattnet stilla sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.