jag besöker en stillastående tid

Tidigare har jag besökt huset som ligger i bakgrunden, det är mörkare i trät och har igenbommade fönster, uppenbart ett ödehus och lockelsen kring det har helt fått mig att missa att huset bredvid också står öde. Inte helt övergivet, fick jag veta, ägaren bor i ett hus i närheten. Dörren gick att öppna, jag var tvungen att kika in... Men jag har bara betraktat, fotat av en stillatående tid, beundrat, undrat, blivit fylld av stillhet av att vara där. Jag har inte tagit någonting, inte rört någonting. Bara betraktat det vackra i för

Ikväll eller imorgon, ska jag ge mig ut på en promenad till ett annat ödehus. Det går ingen väg dit, så jag ska försöka ta mig fram utmed kanten av lägdorna utan att bli biten av ormar. Det ligger fint, sjöutsikt. Jag undrar ofta hur det kommer sig att husen står tomma. Jag vill flytta in i dem alla, ge dem liv igen. Leva mig in i dem.