sprickan i muren

någonting glider
jag är återigen i rörelse.

det är känslan av att stå på ostadig mark eller kanske på en stadig
men inte våga lita på att den faktiskt är
stadig

jag säger: jag och fokus, allting glider
att inte våga slappna av och lita

ständigt denna jakt på både och, ett tillstånd som innehåller allt
och alltså även en vila i det

vila

min sömn har rubbats av så många saker den senaste tiden
konstnärliga idéer, plogbilar, hånglande

jag börjar dricka kaffe på morgnarna, ändrar mina rutiner
ser möjligheter i sådant min blick bara svept över förut,
nya influenser

alltid något nytt. om det så bara är kaffet
ett recept på en frukostsmoothie
nya böcker att läsa
och viljan att komma närmare

jag vill inte stå still
jag skulle kanske vilja
slippa oron över att allting skall kunna betalas,
den sidan av myntet, myntet i sig

men det är i den här rörelsen jag föds
igen och igen och igen, bit för bit


kanske är allting klarare och klarare nu


och sprickan i muren. kan forma ett hjärta, såpass.