jag jobbar på att ta emot, att inte vara rädd

får höra fina saker om mig. av en, två, flera. det är fint, jag jobbar på att ta emot.

just nu är det kanske det jag behöver lära mig. att ta emot. utan krav på att ge tillbaka, i lika mängd, an eye for an eye. som komplimanger, eller styltiga smekningar. 

jag letar efter dynamik, i alla skeenden. och jag behöver utrymme att känna känslan och följa den, istället för att följa ett förutbestämt schema, en inlärd mall. det är flera steg. först måste man lära sig att känna efter. och sedan att agera accordingly. när det är färdiglärt, då kan man koppla bort tankarna och bara flyta med. det är dit jag vill komma. vara i nuet, vara i det exakta skeendet med full närvaro, följa den egna känslan utan att behöva tänka på den. det kommer nog att ta lite tid. 

under tiden jobbar jag också på att ge. när det känns bra, jag bara följer det. är lite rädd för mina önskningar och min längtan, jobbar på att inte vara så rädd för det, och hoppas att han jag önskar och längtar inte är så lättskrämd heller. förbehållslöst, kravlöst. jag bara råkar tycka om dig, ok, utan att riktigt kunna förklara varför. måste man veta varför?

och i vinter kanske jag åker snowboard för första gången. då ska jag kyssa dig bland vita vidder. och så får jag väl slå kullerbyttor hela vägen ned, om jag inte får till det där med att glida. och sen villl jag glida in i din famn, är det ok?