den enda flickvän jag kommer att vara, är min egen. jag dör hellre än blir beroende av en person igen. behöva, på olika plan, men inte beroende. jag vill vara mig själv nog. jag är inte svag. och det är inte bara för att jag bygger ett skal runtom mig, som jag tror jag klarar mig själv, tror att jag måste vara stark. jag ÄR stark, i mig själv, den styrkan växer för varje dag. med den styrkan växer också skaran av vänner som betyder något för mig, vänner som får lov att komma nära. kanske är det styrkan de dras till, att jag mer och mer visar mitt sanna ansikte. även om jag medger att jag inte kan se det själv ännu.
kärleksvänner kan jag ha. vänner som kommer mig nära, fysiskt eller själsligt, & både och. men aldrig igen hänger jag upp min lycka på någon annans rygg. ryggar är bara till för att smekas och berättas, avbildas och älskas.
men förhållandet till mig själv är det viktigaste. och det handlar inte om egoism, det är en omsorg mot alla andra också. först när jag älskar mig själv har jag kärlek att ge till andra, först då kan jag veta vad kärlek är.
jag ser framför mig hur ni skakar på era huvuden. tids nog är hon i ett förhållande igen, vill gemensamt, tänker gemensamt, skapar en gemensam framtid. jag säger inte nej, jag har lärt mig att det är dumt att anta saker och ting. känns det rätt, så känns det rätt. tids nog kanske jag sitter med en baby i famnen och längtar efter min älskling som snart kommer hem från jobbet. i sin volvo. med en hund i koppel på gården, en sån där jävel som skäller på allt och alla. jag kanske tillochmed har ett normalt jobb själv.
but i wouldn't bet on it. jag vill inte ha en älskling, eller vara någons älskling, inte klämma ut någon unge, jag kanske kan tänka mig en vän med en volvo, men jag skippar hunden och jag vill inte vara anställd.
jag vill bara vara mig själv, leva mitt eget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.