20 februari 2014

En skrivövning: rämna väggen



Ja komm te å  hitte på litt skrivövningar nu och då, när jag känn för't. Kansch bli he nån slags konti-nu-itet i ne, nån reguljaritet. Ja komm te å spar dem, i alla fall. Gå du nann kurs hos mä kansch di dyk upp där nann gang, men he gör int nå. Man kan gör alla skrivövningar hur mange ganger som helst, resultatet bli aldri desamma. (Jo, jag skriver på norrländska, jag har precis intagit middag med ett gäng härliga tanter i sjuttioårsåldern, röstmelodierna klingar fortfarande kvar i mitt huvud).

Skrivövning:
Ställ dig med näsan mot en vägg och luta pannan mot. Sätt upp handflatorna, där de känns bekvämast, mot väggen. Tänk bort allting annat, fokusera på dig själv och den här väggen. Hur den känns mot huden. Andas. 
Känn väggen mot dina händer och föreställ dig hur den rämnar. 

Vad finns där bakom? Beskriv den scen du ser bakom den rämnade väggen.


Och alltså hej: det finns inga fel sätt att göra en endaste övning på. Det bästa med skrivövningar, till skillnad från exempelvis gymövningar, är att du inte kan råka snedbelasta och skada dig. Gör du en övning på sniskan, så föder den bara nya grejer. Gör den såsom den känns rätt att göra. Revoltera mot de regler jag sätter upp, om det är det som känns bäst. Det enda sättet att göra fel på, är att inte göra.

And your version counts.

Skriv gärna dina övningssvar här i kommentarerna om du vill, det kan vara roligt att dela med sig!


5 kommentarer:

  1. gå fram
    lutande
    stiger
    in
    där lyfter
    jag dina händer till
    mina mina
    till dina
    och
    tvärtom, flera
    gånger om
    försonas
    vi

    kaféstolarna
    välter när
    vi andas ut

    SvaraRadera
  2. Det där var orden jag skrev när jag kom hem sent igår. Och det var först när jag kom hem som jag insåg att dina instruktioner inte alls sa: Gå ut. Du skrev bara: "Ställ dig med näsan mot en vägg..."

    Det var inte helt lätt, men mycket intressant, att stå med näsan mot ett stängt kafé. Ljuden (bilarna, klackarna, fnissen) intensifierades oerhört bakom ryggen. Det kändes rent av som om det handlade om ryggen. Om att inte skyla den. Vilket knappt lät sig göras. Jag steg tillbaka tre gånger. Och så fram igen. Med näsan. Kroppen. Andningen.

    Tack för övningen som passade en sen söndagskväll.

    SvaraRadera
  3. Fantastisk tolkning! Jag älskar när folk tolkar mina övningar annorlunda. Jag tror man tolkar dem som man behöver dem. Tack för att du delar med dig, Joakim - och för att du gjorde övningen trots att du upplevde den mer komplicerad än den var tänkt. <3

    SvaraRadera
  4. "Jag tror man tolkar dem som man behöver dem."

    Ja, word!

    Och vilken skrivövning behöver du när det nu blir helg vecka 9, Mina?

    Kramar från ett regnvått men hoppfullt Malmö.

    SvaraRadera
  5. Oj, har visst inte loggat in på ett tag och därför missat ditt svar. Men nu är det en ny helg i antågande, och om jag behöver en skrivövning så är det kanske någon som tar mig utanför mina vanliga banor, någon som tvingar mig att våga någonting. Det kanske jag lyckas styra upp alldeles själv, vi får se. Är alldeles uppfylld av skrivprojektet just nu, redigerar och skriver och redigerar och känner att jag måste öka ut med lite erfarenheter för att kunna skriva ännu mera. :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.