8 februari 2014

jag och mina identiteter



Identiteter. Ett fotografi med information om var någonstans du föddes, hur lång du är, ditt fullständiga namn. En garanti för att du finns i världen, och är godkänd, stämplad. En medborgare i detta land.

Vad det nu betyder, any of it.

Jag skapar min identitet varje dag. Fyller i konturerna, fyller innehållet. Fyller i ögonlinjerna, målar läpparna röda. Säger: hello, my name is: när jag möter någon okänd.

Och ingenting betyder någonting, allting är flytande.
Jag kan välja nya färger, nya namn. Vara en annan. Vara mig själv.

När jag var femton föddes jag på nytt. Nej, inte in i någon religiös sekt, men in i min egen religion. Jag hade knäckt samhällets identitetskoder, och jag revolterade mot dem. Jag valde ett nytt namn, en ny uniform, ett nytt ansikte. Drömde om att leva utanför samhällets ramar, söka efter det som var jag själv, lära mig mer och mer om det om henne, om kärnan, att utveckla det, komma åt det. Jag slängde alla gamla bilder jag kom åt, gamla dagböcker, allt som påminde.
Barnet, hon den ovetandes, hade jag inte mycket förståelse för. Det kriget har slutat nu, men jag är fortfarande inte hon. Inte barnet, Sofia döpt, Sofia Helena. Den visa, och skönheten. Vackra namn, men inte mina.

Nej, jag är inte hon, men jag har varit. Och det har jag respekt för nu. Alla mina tidigare skepnader, mina tidigare identiteter. Även hon som kuvades till ett ingenting och nästintill tappade sin identitet. Men det är hon som skrämmer mig mest, att jag ska bli hon igen.




Igår tog jag ett nytt fotografi, till en ny identitetbricka, ett nationellt id-kort.  Det jag hade gilldes inte längre, ett inplastat datum sa att nu är du inte längre den du tror du är, för du kan inte bevisa det. Du har gått över  bäst före datumet, nu är mjölken sur, mögel i smörasken.  Så jag hade min mor med, mitt livs levande identitetsbevis. Hon har jag kommit från, hon har jag växt fram utur, beat that, liksom.
Men även där, osäkerheten. Vad händer om de säger att hon inte är min mor? Hur bevisar jag det då? Jag har inga garantier, navelsträngen är ju kapad. Vi litar på systemet, men tänk om systemet glitchar. Och jag som inte ens heter samma sak som min mor.

Bara blodet är detsamma nu, koderna i blodet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar