16 februari 2014

Jag är en poetisk soldat: om skrivande.



Jag kanske borde skriva mera om skrivande. Om skapande. För mig är de närbesläktade, går in i varandra.
Samma behov att uttrycka sig, olika format. Men nu är det ju skrivandet som står i fokus, allra mest. Nu, när jag både skriver själv och hjälper så många att skriva, och dessutom lär mig ännu mer om hur man ska tänka när man hjälper andra att skriva, kanske det inte vore så dumt att skriva mera om skrivandet.

Så jag tänkte: då gör jag väl det. På mitt sätt, som jag vill. Åh, alltid dessa spärrar kring att jag måste ha modellen för hur någonting ska göras innan jag börjar göra det. Det är så dumt.

Jag skulle vilja ha lite mera interaktion. Höra era röster också. Jag har varit kluven till att strö mina skrivarövningar omkring mig, tänk om tänk om tänk om någon använder dem, och säger att de är sina egna? Men alltså, då. Hur mycket mina är de, även om det är jag som formulerat dem? Allt har ju redan skrivits under solen. Det är ju bara sättet de skrivs på som är nytt, att det kommer ur min mun, med mina ord. Och struntsamma, om någon använder dem, och fler gör dem, så är det ändå fint.

Jag är en poetisk soldat. I tjugoårsåldern bar jag en gammal uniformsjacka med den texten på ryggen, tuschpenna på grått ylle. Det låter så grovt nuförtiden, och det krigiska, egentligen är det för hårt och en metafor jag inte känner mig bekväm med, kriget. Men andemeningen då, är detsamma som det jag känner nu. Att jag vill bära poesins fana, att jag vill få fler människor omkring mig att använda skrivandet för att uttrycka sig själva, visa sina versioner av universum, sina versioner av livets små detaljer. "Jag brinner för det". "Mitt hjärta bankar för..." "Poesin rinner i mina ådrar".Snälla, ge mig några nya metaforer! Alla har redan använts. Men ni förstår tanken, eller hur. Trots klyschorna.

Så alltså, det kommer komma lite inlägg med skrivövningar och funderingar om skrivande och sånt. Tänker jag. Lite sådär på kul, jag skjuter från höften. På mitt sätt, jag ska försöka hålla mig undan klyschorna, även om det är ruskigt svårt. Vi får se vart det landar. Häng med, om du vill.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar