Det ligger någonting i luften. Det är som att hela kroppen gör sig redo för en förändring. Att jag formar munnen till fler nej än jag gjort förut, alla mina namn. Men också något annat, ett lugn mitt i allt vemod. En acceptans mitt i ensamheten.
Jag vaknade i natt och talade in en dikt, i sjok, på min telefon. Jag har inte redigerat den ännu, den kommer nog att se ut (låta) väldigt annorlunda sen, men tyckte på något vis om den i det här råa stadiet, direkt från sängen, sömndrucken röst. Så här får ni lyssna på min skiss, med alla märkligheter och felsägningar.
Mina Widding - Fullbordan (skiss)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.