(även) konst är språket för allt som inte går att säga

Jag som en liten del i Dragos Alexandrescu, Konst } - Konstens natt, Vasa, 14.08.07

först tänkte jag konst är poesi,
men så kände jag att det var ett rundargument,
att det bara studsar tillbaka
sen tänkte jag att konst
likaväl som poesi
är ett språk
så det fick bli det,
helt enkelt
även om "själ"
är ett stackar bannlyst ord i poesin
så är i alla fall inte språk det

kanske skulle jag bara skrivit "språk", men nåja

egentligen är konst allt,
så det går inte riktigt att välja ett ord
eller en fras
eller så är man nöjd med allt man väljer


och jag tänker att i allt detta så lär jag kanske känna mig själv
mer än jag lär känna de människor jag möter
men i sinom tid
kanske jag också lär känna dem
lite närmre
bit för bit
och att de lär känna sig själva i mötet med mig
kanske också

det vore fint

de skärvor jag samlar in sparar jag
än så länge

jag ska lägga ut dem till ett pussel sen
pussla ihop tankarna, och känslorna och ögonblicksbilderna
sammanfoga dem i ord till någon slags ny karta


att gå steg för steg och låta stigen uppenbara sig

efter två gånger av två möjliga, tar jag mig rätten att säga att det alltid är åskoväder när jag är i Vasa. konstens natt regnade nästan bort, men medan regnet öste ned intog vi lite konst, som sig bör, och trots den seghet och allmänna trötthet som åska nästan alltid ingjuter i mig, och även mitt övriga sällskap, var det en trevlig eftermiddag, gemytlig sådär, i all sin fuktighet. jag tyckte om karnevalstämningen på Wasa teater, och lyckades med nöd och näppe undkomma att ställa mig på scenen och dra "hon måste ha varit vacker" (som ju är den enda dikt jag kan utantill) på Ritz öppna scen (en kvinna som framförde en indisk dans räddade mig). sen hittade vi en jazzkällare och tog en öl och sen var vi vuxna och tråkiga och åkte hem, och körde nästan på en älg. i natt har jag sovit gott, men idag känner jag splittrad och bakis, fastän inte av alkohol utan kanske mest av intryck och folkmassor.