jag är som fisken i vattnet, handen i handsken, i mitt eget skinn

Ja. Det är så här det ska vara. Stjäl mig en stunds skrivande på ett café på Stockholms centralstation. Inte en särskild inspirerande plats, men en plats med rörelse, och tittar man uppåt finns det vackra.

Jag skrev ett minne, någonting som skett där, på Stockholms centralstation, och jag skrev om att omfamnas av en okänd till tonerna av the Cure, hur fint det var, det var innan det som hände på stationen, det som inte var så fint. Jag skrev om det här att möta sexualiteten, och hur det kan vara så smutsigt, att det inte får lov att vara fint, hur skam och lust binds samman och jag vill kräkas då jag tänker på det, hur det varit. Hur det måste vara, fortfarande, för de som växer upp nu, att de också möter samma sak. Lust och skam, sex och smuts. Att det inte får lov att vara fint, bara. Som det borde vara.

Barn, ja. tanken dyker upp, någon gång ibland. Jag har aldrig sett mig med en familj men ibland ser jag mig med en dotter, hon och jag alltså bara, ingen fader med i bilden. Ibland undrar jag över det, hur det skulle vara. att låta någon bildas inuti en. Men nej, jag ska inte.

Somnar på två madrasser ovanpå varandra, prinsessan på ärten, på Telefonplan. vi har sett Frozen och pyjamaspartypratar innan vi somnar in, om jämställdhet, mest. Vi har ätit middag med en utbytesstudent från New York, hon kommer från Taiwan, ska gå industriell design. Återigen alla dessa världar, hur jag navigerar mellan och känner mig hemma överallt, för att jag alltid bär med mig mitt hemma, inuti mig nu, såsom det inte var då, för länge sen, då jag inte klarade av alla tvära kast, med J. Det är annorlunda nu, och vad jag trivs med det. Att känna mig som fisken i vattnet, handen i handsken, i mitt eget skinn.

Jag börjar dagen på Konstfacks bibliotek, samlar tidskrifter, bläddrar i böcker. Folianter: Tree houses - fairy tale castles in the air, Beyond craft. The art fabric, The art of botanical illustrations. Tidskrifter om konst, poesi, design, musik - King Krule. Jag trivs bra här, gör jag, tycker om hur mina vänner öppnar dörrar till ställen jag annars inte skulle finna, inte skulle våga. Här och där, här och var. Så här ska det vara.