Jag äter frukost på ett konditori i Skanstull. Benen darrar fortfarande, jag sover aldrig särskilt mycket då jag är här. De spelar Let her go.
only know your lover when you let her go
Kanske är det så.
Långsam, varm och flämtande morgon, det enda som är bättre än frukost på sängen. Jag fyller på mina depåer, kropp och själ, nu är jag på väg hem. Jag vet att siffrorna kanske är emot mig, men jag älskar det här sättet att leva. Jag måste bara lära mig att packa lättare. Jag har kommit till den punkten att jag ändå bara använder två klänningar under tio dagar, den sköna och den snygga. Det enda som behövs utöver är underkläder och böcker. Ja, jag ska försöka dra ned på böckerna också. Och jag skulle gärna ha en macbook air för mina resor.
Utsikten från ringväghörnet, sex trappor upp är så vackert stockholmsk. Därinne är det fortfarande högar på högar, ofärdiga byggsatser av ett liv, men det gör ingenting. I am but a ghost in passing. Draken sover oroligt på hans rygg, vill inte riktigt komma till vila. Jag lyssnar efter hans andetag, att de ska bli tyngre. Jag önskar honom sömnen nästan mest av allt. Jag kysser drakens öga och somnar, drömmer om en blödande livmoder och detta att inte vilja ha barn, ändå tvekan inför det slutgiltiga. Sedan drömmer jag om Buffy.
Jag kramar honom bakifrån, lutar kinden mot jeansjacksnitar. Nu är det dags att åka hem.
Ja, jag åker nu, Stockholm - men jag kommer snart igen. Jag kan inte hålla mig ifrån den här staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.