28 april 2015

Skrivuppmaning #12 en ritual



Inspiration från litteratur. Min vanliga ritual, att ta den bok som ligger närmast, ledde mig idag till manuset av Alla mina namn, den bok jag håller på och redigerar. Det får gillas. Jag slumpade fram en mening att skriva vidare på, det blev

Det blir en ritual, igen.

 Övning:

Med din skrividé i huvudet, fortsätt skriva vidare på meningen ovan i en flödesskrift, rensa inte för mycket utan låt det som dyker upp i huvudet rinna ut i fingrarna. Skriv i tio minuter.


---

utdrag ur min övningstext

Det blir en ritual, igen. Hon sänker handen ned i vattnet, båten glider stilla. Dessa ritualer, att återkomma till dem. Viken är nästan helt spegelblank. Det är knappt att fåglarna vaknat, men den här tiden på året försvinner fågelsången nästan aldrig från luften, de följer solens lag. Här ute är det bara hon nu, Dora, vattnet och båten. Och himlen. Hon lägger sig ned i båten och låter himlen inta henne, med ett blött finger stryker hon sig själv i pannan, ett rakt streck. Båtens rörelser, att vara så nära vattnet, höra hur det rör sig mot skrovet och så himlen. Här sammansmälter hon. Hon blundar och andas, långa medvetna andetag. När stillheten har slagit rot, sätter hon sig upp i båten, knäpper långsamt upp blusen, drar av sig alla kläder. Båten gungar till när hon häver sig över kanten glider ut i vattnet. Det är en ritual. En reningsritual. Hon är så trött att hon hade kunnat somna, men kylan nyper och påminner henne om livet hon måste leva. Livet hon vill leva, hon vet ju det. Även nu, även utan honom, även föräldralös i världen. Hon klarar det. Det är det vattnet påminner henne om.


---


Om skrivuppmaningen:


Skrivuppmaning är en serie inlägg där jag publicerar mina egna dagliga skrivövningar, som jag använder för att hålla igång mitt skrivande. Du är välkommen att följa med mig på vägen, och göra de övningar du känner för. Skriv i din egen blogg och länka hit, eller skriv i kommentarsfältet om du vill, i mån av tid ger jag lite feedback. Det går förstås alldeles utmärkt att bara skriva på egen hand och inte visa också.
Skrivuppmaningarna samlas under en flik längst upp på bloggen, och går också att hitta via "etiketterna" längst ned i varje inlägg.

Jag önskar oss lycka till med vårt skrivande!

2 kommentarer:

  1. Morgonritual

    Det hade blivit en ritual – igen. Den att Kristina, varje morgon, det första hon gjorde var att lyfta kikaren och rikta den mot havet. Först för att se om Per var ute och fiskade, därefter kikade hon för att se om en hund guppade i vågorna. Det hade gått en tid sedan hon med förtvivlan hade hjälpt Per att få liv i en hund som hade fastnat i hans nät. Efter det hade hennes liv förändrats. Till en början var hon fullt upptagen med att försöka få reda i varför en hund hade kommit i havet och sedan fastnat i nätet. Efter träget arbete och med hjälp av grannflickan Olga hade de kommit så långt att det var någon som hade hundvalpar ett hus efter gamla Holmsundsvägen. De förstod att något inte stod rätt till eftersom de inte ville bli sedda och Olga hade aldrig fått se någon av de vuxna som kom med valparna. Efter den senaste händelsen då sett en svart bil rivstarta från gården då de blev synliga, hade det blivit stiltje.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var ju inte alls ett så dumt sätt att leda in läsaren i händelserna, en bra inledning till vad din historia ska handla om! =)

      Radera