22 april 2015

Skrivuppmaning #8 - en osäker dialog



Denna gången hade jag tänkt att jag skulle skriva utifrån intryck/inspiration från en nyhetssida, men det stod bara still i huvudet, så jag valde att försöka fokusera på något annat. Dialoger är något som de flesta säger sig tycka är svåra och jobbiga att skriva, och jag har nog tänkt så också. Men faktum är att de inte är så knepiga som man tror. Det kan hända en massa spännande saker i dialoger, om man kan leva sig in i de karaktärer som talar. Prova och se!

Övning:

Tänk ut en plats där din huvudkaraktär befinner sig, och låt en obekant "ringa på", och tillföra någon ny information som förändrar huvudkaraktärens situation på något sätt. Låt en dialog vara drivande, men glöm inte heller skriva in naturliga "pauser" och rörelser.

---

Ur min övningstext.

Dora står i köket, hur länge har hon stått här? Frusen i en ställning, nästan mitt i steget, har hon fastnat utan att egentligen tänka på någonting, blicken är fäst på vågorna utanför. Och trots att hon måste ha sett figuren röra sig över gräsmattan, i periferin åtminstone, är det inte förrän kvinnan med lite hårdare knogar börjar knacka på fönsterrutan och pressa sitt ansikte mot det så att nästippen plattas ut, som Dora reagerar och vänder huvudet mot ljudet. Kvinnan gestikulerar med pekfingrar och åtbörder, som om det inte vore uppenbart vad nästa steg måste bli, som att kroppsspråket måste förstärkas för att det är en glasruta mellan dem. Dora går avmätt fram och öppnar altandörren, och kvinnan står och väger på altanen, uppenbarligen lite osäker i sitt ärende och eftersom Dora inte ser ut att vilja bjuda in henne, skyndar hon sig att säga

- Ja jo, jag ville bara komma förbi och ja, se hur du... har det.
- Jaha? 
- Ja, du vet, jag var här en del med din far, han talade ofta om dig. Jag vet inte om du... om han... Kvinnan ser tydligt besvärad ut. Sa han något?
- Sa något om vadå?
- Ja, om mig?

Ett ögonblick står Dora bara tyst och betraktar kvinnan i hennes ljusgrå sweatshirt med snoddar på sniskan och en rosa t-shirt under. Vad var det hon hette? Kristina, Karina, något K-namn var det nog. Till slut faller det på plats. De omsorgsfulla detaljerna i huset, blommorna på köksbordet, ljuslyktan i badrummet. Hon hade vetat att något inte var som det skulle, eller ja, inte var som det brukade. En svag doft av något annat i luften, en skevhet. Här stod nu skevheten och stirrade henne rakt i ansiktet. Dora släppte taget om dörrvredet och rätade upp sig, satte händerna i sidorna och betraktade henne på nytt, lite mera ingående. En lite för lång tystnad uppstår och Kristina-Karina flackar med blicken och ser ned på sina kläder.

- Ja jag borde kanske ha tagit något annat på mig, jag visste inte hur jag, hur du...
- Vad är det du heter?
- Katarina. Ja, Bengtsson. Bor där uppe på 2:34, visst...
- Jodå. Jag vet nog vem du är. Men kom in, här kan du ju inte stå. Ska jag sätta på kaffe?

---

Om skrivuppmaningen:


Skrivuppmaning är en serie inlägg där jag publicerar mina egna dagliga skrivövningar, som jag använder för att hålla igång mitt skrivande. Du är välkommen att följa med mig på vägen, och göra de övningar du känner för. Skriv i din egen blogg och länka hit, eller skriv i kommentarsfältet om du vill, i mån av tid ger jag lite feedback. Det går förstås alldeles utmärkt att bara skriva på egen hand och inte visa också.
Skrivuppmaningarna samlas under en flik längst upp på bloggen, och går också att hitta via "etiketterna" längst ned i varje inlägg.

Jag önskar oss lycka till med vårt skrivande!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar