ord: dykare
Hon dyker ned bland vågorna. Upp igen, bara lite luft, så under ytan. Där fiskarna bor. Hon slingrar sig fram mellan dem, får lov att vara mitt i stimmet, ser färger, mönster och så ögonen, deras rörelser. Att de lever. Allt detta förunderliga. Vattnet är salt, det stramar till i munnen efter den första kallsupen, smaken är allestädes närvarande. All denna färgprakt, det ljumvarma vattnet som omsluter kroppen, att det faktiskt svalkar lite när hon dyker upp med huvudet ovan ytan.
Hon provar att dyka ned det allra djupaste. Så djupt som hon vågar.En bit till och så en bit till. Hur djupt är det här? Inte så djupt för en vuxen, men för henne ändå, hennes lilla kropp. Hon hugger tag i ett snäckskal där på tre meter. Tar med den upp. Vilken tur, den var tom. Snäcksamlingen från igår hade börjat krypa iväg under natten, låg utspridd över verandan när hon kom ut. Och någon hade dött i torkan, den unkna lukten av hav -
För havet luktar helt annorlunda här. Hon är van vid en svag saltbris, friskhet. Och dunkel, ingen genomsikt, inga färger. Men här kryllar dofterna av tyngden från rutten tång, fiskar som skvalpat in mot strand, maneter. Och saltet, som inte bara anas, det materialiseras som vita ringlande märken, så fort något torkat.
Hon skulle kunna vara kvar här för evigt, under ytan, dyka djupare och djupare, simma längre och längre ut från land.
---
Jag sitter på tåget mot Göteborg, vi har precis åkt förbi Stockholm. Imorgon håller jag en kurs i självbiografiskt skrivande för seniorer, på stadsbiblioteket. Jag ser fram emot att få lyssna till deras berättelser. Kommer det att skilja sig något, från berättelserna här uppe i norr? Eller där då, jag är ju i södern nu, rent kroppsligen. Det är dimma. Jag kan inte låta bli att försöka fotografera den, landskapet. Göteborg. En helg i Heestrand, tydligen inte så långt från Sotenäs, där Sotarn bor eller bodde, om någon minns honom.
---
Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.
Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.