Det skulle kunna vara min egen version av nanowrimo.
I morse, i mina morgonsidor, de tre jag skriver varje morgon för att rensa skiten ur systemet, insåg jag att jag måste gå in mitt egna skrivande eller gå under. Och varför inte göra det i anslutning till mina morgonsidor? En utmaning. en novemberutmaning, nanowrimo fast för en poet.
Så, tio minuter varje morgon, fritt skrivande med utgångspunkt från ett slumpmässigt valt ord i den bok jag för tillfället läser. Rut Hillarps dagbok, är det, just nu. Och det kommer givetvis inte att bli något nobelprismaterial. Men det kommer att vara råmaterial att använda, ta avstamp i, begrunda då jag får tid att gå djupare in i skrivandet, för jag är nu en sådan, som behöver, vill ha, inbillar mig åtminstone, att det bästa som finns är en oändlig räcka av tid. eller nej, inte riktigt, en dag räcker. en oplanerad, nypolerad dag, är det jag behöver för mitt skrivande, så jag hinner sträcka på mig, sträcka ut morgonkroppen och få ur mig nåt av det som faktiskt rör sig därinne, lite trevande först, sedan alltmera stadigt, kommer flödet när man vrider på kranen.
Jag kallar det improwrimo, en skrivutmaningsmånad. Häng med om du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.