23 november 2014

improwrimo: uppseendeväckande 23/30



ord: uppseendeväckande

Han gick genom staden med en katt på sitt huvud. Första gången man såg honom hajjade man till, ja kanske tredje och fjärde också. Men efter ett tag blev det något hemvant med åsynen, det var något som hörde till. Han var den första, jag tror att katten hette Kosmos. Först några månader efter att jag talat med honom första gången, och också sagt några vänliga ord till katten och hört henne kurra, förstod jag att hon egentligen inte tillhörde vår värld. Ja, att hon inte levde i den egentligen, och att det endast var genom att sitta på hans huvud, som han kunde behålla henne här. Kosmos hade dött ungefär ett år innan de uppseendeväckande gestalterna hade intagit stadens interiör. Han berättade att han vaknat en morgon och funnit henne där, liksom fastklistrad på huvudet. Det var en hemtan känsla, så hade hon ofta legat då hon levde, så han trodde att han drömde först. Men känslan och synen försvann inte, och när han reste sig upp ur sängen följde hon med, på huvudet. Jaha, sa han. Är det så här det ska vara nu? Några förbryllande dagar hade spenderats i det egna hemmet, för att komma underfund med hur man lever sitt dagliga liv med en katt på huvudet, men snart hittade de sina vanemönster. Det tog ett tag, kanske var det faktiskt ett år efter det att jag först sett honom första gången, så kom där en annan gestalt med en ödla på huvudet. Och så en med först en, och sedan flera kaniner som samsades däruppe. Och fler med katter, det verkade trots allt vara det vanligaste. Nu var det inte så uppseendeväckande längre, och jag började fundera på om det inte var dags för mig att också skaffa ett husdjur. Så att jag inte skulle vara så ensam, längre fram i livet. Ja, i förebyggande syfte, så att säga. Och nu går jag här, med ett litet zoo på min huvudsvål, för när man väl har börjat är det svårt. Och det är så hemtrevligt med alla svansar som hänger ned, jag behöver rakt inte fundera över min frisyr längre.


---


Hahaha! En liten homage till Pär Boström. Och Polly förstås, och Hanna Widman. Kramar till er alla!
Ni hittar Pärs konst på http://www.parbostrom.com/ Han är fantastisk. <3

---

Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.

---


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar