ord: väggen
väggen
framför mig, bakom
ett lutande eller,
hinder
hem
hemmets fyra
och omslutande
betryggande
scenens tre
öppet och utåt
så jag lever
så jag lever
handavtryck på frusen vägg
som blair witch project
väggar som rör sig mot varandra
obevekligt
som tiden
obevekligt framåt
och
trycker inte också
barndomen
bakifrån
skjuter >>
framåt
och vad -
drömmar?
håller en tillbaka
att klämmas mellan
vara mjukost, sprida sig
i brödets gömslen
hemmets väggar
eller
väggens hem
inåt/utåt
bakåt/framåt
den som vill vända inåt
och öppna utåt
den som vill gräva bakåt och
komma framåt
är det alltid en motsats, kontraster
---
Idag stannade jag upp lite, gjorde inte flödesskrivning utan tillät mig att fundera innan orden skrevs. Det blev annorlunda då, förstås, mera upphackat, mindre att allting, alla tankar uttalas. Mjukosten är en vinkning till Solja Krapus "vara sin egen lyckas smältost" som vi diskuterade i går på Skapande Svenska, och det oväntade inslaget. Någon tydlig komposition, upprepning, återvändning, hann jag inte med att direkt tänka på, men självklart finns upprepningen där i ordet. Eftersom jag kom att tänka på ett fotografi jag tagit med handavtryck på en frostig vägg, får det bli dagens bild.
Ju mer jag också reflekterar över mitt egna skrivande, desto mer inser jag att jag behöver, och vill utveckla mitt egna skrivande (ett behov och en vilja sprungen både ur nödvändighet som i att jag inte tycker att jag är tillräckligt bra, och en iver, längtan, ett själsligt behov att få fokusera). Att hela tiden gå olika skrivarkurser eller samla ihop sig i skrivargrupper, det handlar om träning, om att inte tappa farten, hålla uppe konditionen. Så ock för mig.
Också intressant att det vi pratade om på Skapande Svenska så tangerade mitt egna funderande kring mitt skrivande, mina tvivel och också tankarna kring vad som är mitt "tema", min innersta kärna, min brännpunkt i mitt skrivande. Det subjektivas poetik, som både det deklamerandet och svulstigheten, som var gårdagens andra tema. Överdåd. Att ge sig hän, inte stryka, utan göra texten extra allt. Liberace, barock. Den dikten som ett exempel på att svulla i metaforer. Det bjuder jag på.
Jag gjorde förresten en skrivövning på temat "rämna väggen" för ett tag sen. Den kan ni gå direkt till här >>
---
Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.
Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.
Väggen
SvaraRaderaThe wall,
på ont och gott,
kan stänga ute och kan stänga inne,
byggas upp och rivas ner.
I dagarna är det lätt
Att tänka den väggen som var en mur
Muren är nerriven
På gott
och på ont tycker en del
jag kan känna att ordet vägg
inte inspirerar men
den kan målas och tapetseras,
en målad vägg är snyggast,
tycker jag
med tavlor på.
Vi har också bärande väggar,
nödvändiga för att inte allt ska rasa.
De är viktiga
och finns i alla hus.
Vad finns det för bärande väggar
för tiggarna,
i lägren på Carlslid?