3 november 2014

improwrimo: utkomma 3/30



ord: utkomma


utkomma, komma ut
komma ut ur garderoben
komma ut ur en förklädnad

ta av sig masken

nu är föreställningshelgen över
nu tar vi av oss våra masker
återvänder till vardagen

jag var
ja vad var jag?
jag klev tillbaka in i ett gammalt jag
som ändå är jag
fortfarande
en balans mellan
jag vet inte

vad det innebär
hur det påverkar

jag känner mig hemma där
i de kläderna, det håret, den sminkningen
så why not?

stroboskopet, röken,
hur bilden av ens händers rörelser
hackas upp
av det blinkande ljuset
allting overkligt
och just därför så
påtagligt, närvarande
jag älskar mig själv i den dansen
i mörkret, röken,
när jag bara bitvis skymtas
när andras ansikten blir fotografier
stillbilder
för att sedan lösas upp
i ny rörelse, ny ljusblinkning

att dansa i stroboskopiskt ljus
är ett förkroppsligande av fotografering
utan det beständiga,
det blir inga negativ kvar
ingenting blir kvar
förutom minnen som bleknar


men innan, jag skördade gamla kläder
ur en kartong i förrådet
skal av ett forntida jag
mestadels i lack och läder
och jag minns
när jag gjorde de plaggen
vart och ett till en fest
en klubb
romo night, phobia, monochrome
ett nytt plagg till varje fest
det var en bra filosofi,
den borde jag anamma igen

jag låg och skräpade i den där lådan
bitar av mig själv huller om buller
en späckhuggare jag sydde på fritids
höghatten i sammet som aldrig blev klar
min trasiga katten felix
den lila kossan
också den ett dagisprojekt

skärvor alltså
av den jag var förut
vi talade om det
Hanna och jag
och Tony
talade om barndomsminnen och
identitet
och att jag inte riktigt minns mina minnen
som om det var jag
ända upp till tretton fjorton sådär
att min känsla av att bli någon ny
att komma ut som mig själv
att utkomma barndomen
var så stark att jag förstörde de bilder jag kom åt
på hon jag var en gång
hon jag alltså inte längre var
och bytte namn
blev, nej inte någon annan
utan mig själv
jag målade en mask
men det var min egen mask
jag målade mitt egna ansikte
som en mask över den kropp jag var född med
för att verkligheten inte stämde

jag kom ut, jag utkom


men nu är helgen över
nu återvänder vi till våra forna jag
och jag återvänder till att sy samman
alla delar som är jag

barnet,
tonåringen,
frun

och jag.




Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.