13 november 2014

improwrimo: känslan 13/30




ord: känslan


känslan av att drömma om dig
fastän vi snart ska träffas
eller just därför

känslan av att tänka att
jag kanske kommer
att få se en glimt
av dig idag
(insert klyscha här om blå ögon och
sprudlande leende)


känslan jag får när jag
inser att jag gjort volter igen
trasslat in mig
inte längre vet vad som
är vad

vem du är

vem du varit

du

är inte längre
 en person

du


är någonting abstrakt
undflyende
någon jag kanske
aldrig kommer att nå
förrän jag ser dig i mig
ser dina egenskaper i mig

och älskar


känslan av abstraktion
alltså och därför

ett slags lugn

jag har jagat dig så länge
nu väntar jag

väntar

ser dig materialiseras
som en förnimmelse i mitt eget blod
som en liten prick bara
i mina inre vidders horisont

du går mot mig

än är du inte framme men
du är på väg


du

jag ser dig i leenden, ögon,
hör dig i uttalanden
i värmen mellan,
olika kroppar men jag vet
att det är du som talar
genom dem

kanske känner jag dig i doften
genom bastuved och havsbris
kanske känner jag dig
i närvaron av tid och
orden du uttalar, sättet de är
sagda på
vad de uppmärksammar

du har inget namn
inte ännu
ännu ingen helhet

kanske får du aldrig det
din kropp som en kameleont
skiftande i mjukhet, färg
en arm (om min midja)
en nacke (att lägga kinden mot, fylla ut)
en hand, en smekning

en röst
 som uttalar mitt namn
 hela mitt namn

 med värme


du rör dig mot mig
jag känner det


den känslan



---

Rädd för alla mina klyschor, mina egna klyschor, de egna slitna uttrycken och bilderna, teman som återanvänds, ledsnar på det - jag säger ju samma sak, med samma ord, bara lite omkastade bara. Att känna att man behöver ändra sitt språk, berika det, och rytmen, kanske det också, hur man säger det. Inte fastna i samma hjulspår. Känslan av det...

Ikväll åker jag till Göteborg. Till en skrivkurs jag håller där, till vänner, de jag hinner träffa, mest är det ju jobb. Och inhämtning, påfyllning. Hur viktigt sådant är för någon som jobbar med sin kreativitet. Vidga vyer, måste fylla på reservoaren av intryck, upplevelser, nya färger, former, ord. Jag gör det lättare i en annan stad, och med nya människor, eller nygamla då. Inget ont om Umeå, det handlar om att röra på sig, att ändra sina förutsättningar. Hemma i hemmat, är det svårare att bryta ut ur hjulspåren och börja göra något annorlunda. Jag behöver känslan av mellanrum som en resa skapar. I mellanrummen är man fri. Hur skapar man mellanrum utan att röra på sig?

Jag kommer sakna Skrivcaféet. Men jag kommer tillbaka.

---

Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.

---


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar