lanserade - länsa, rensa, ramsa
lans, glans, fanns
du fanns, men nu går du med
ryggen vänd mot mig
den eviga bilden
jag ser bara nitarna på ryggen
fast jag minns ditt skägg än, känslan av det mot min nakna hud
nu: ingenting
men jag rakar mina ben, klipper mina naglar
målar dem svarta
ikväll ska jag dansa med skeletten från förr
kanske dansa igen och kyssa
den vackra samepojken
till temple of love
en kan ju drömma
sömma
tömma
jag tömmer mina tankar nu
det är ju bara en lek,
en ansvarslös lek
får jag leka än?
jag har min dröm nära
blå ögon, ett leende
ett närmande
även om jag inget vet
kanske är det ett ingenting
som allting annat visat sig vara
en upprepning
av dansen med den mandelögda mannen
som tog två år att på riktigt
avsluta
än är det kanske inte ens
det finns alltid en gnutta hopp kvar
en gnutta
om jag vänder mitt ansikte mot den nyanlända novemberhimlen i natt
viskar du dina hemligheter, ritar dem med norrsken?
jag tror mig veta alla svaren
de pekar mot väntan
och öppnan, att öppna sig
att jag måste öppna mig
och vid den tanken stänger jag dörren igen
rädd för vad den nya vinden kan åstadkomma
rensar ingenting
rensar, ramsar
länsar, lansar
sansar mig inte
eller är det det jag gör
jag vänder honom ryggen nu
min ryggtavla mot hans
hans tur att klättra över muren
hans tur
att åka tåg
jag åker tåg till ett annat land
en annan stad som är ett annat land
fast ändå hemma
lirkar mig in i dem igen
människorna jag lämnat där
lirkar mig in och låtsas
att ingenting ännu hänt
men det händer hela tiden
tiden virvlar
och jag förändras
de med
fast jag inte ser det
inte förstår
för att jag aldrig förstått
det har inte varit tydligt, jag har aldrig varit nära
kanske bara en
och en ny
men sängen på loftet jag vet inte
sova där i svett och fördomar
jag lämnar det
det är en närhet men jag lämnar det
gör plats för allt det nya
---
Rått alltså, direkt ur, i princip oredigerat efter det att jag fått flöde, efter kranen satts på. Associativt skrivande, improviserat. Men här och där kanske någonting, en formulering. Eller bara jibberish. Det är okej det med.
Jag kallar det improwrimo. Och drar med fler på tåget, om ni vill. För det handlar om improvisation, associationsskrivandet. Och ni får hemskt gärna vara med. Jag lägger upp ordet här och på facebooksidan eftersom det är lite enklare att sköta kommunikation där ändå.
Och det handlar om att öppna sig. Att behöva en startpunkt, någonting som vrider på kranen. I enklaste möjliga mån gör jag det nu, med ett enkelt, slumpmässigt valt ord. Ibland kommer det att flöda, ibland kommer det att stå still. Det är helt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.