15 november 2014

improwrimo: likadant 15/30




ord: likadant



Likadant var det med sättet han betraktade mig på. Inte som att jag var genomskinlig, inte heller som ett objekt.  Alla de där betraktelserna är så gjorda. Det var något annat i hans blick, som alltså inte var uppenbart fientlig, men inte heller tillåtande, öppen. En kritik, kanske, som låg i luften och dallrade. Det var inte det att jag blev förnärmad för att han inte såg mig som en erotisk varelse, att han alltså inte ens bevärdigade mig med att känna lite kåthet, någonstans låg det en förvåning över allt. Och jag var ganska glad att slippa den där kåta blicken, som jag lärt mig att ta för given när jag var ung, och sen lärde mig att inte förvänta mig då jag blev tjock. Det som förvånade mig var alltså frånvaron av den jämförelsen, att det inte fanns en tillstymmelse till sexualitet i luften. Hur gör man då det alltid varit ens förhållningspunkt? Ett snabbt registrerande av: vill han/vill han inte som utgör grunden för hur den resterande konversationen kommer att ske. Här fanns den inte, det var andra saker som dallrade i luften. Han såg mig inte ens som människa, försökte jag konstatera. Kanske som ett djur, något icke sexualiserat djur (de flesta är det, om man tänker efter). Alltså inte undergiven som en hund eller retfullt lockande som en katt, inte graciös som något hästdjur eller, ja. En fågel? Alla djur bär ju också på symboler för något annat, så kanske inte ens ett djur.
Jag insåg sedan att den som var djur i sammanhanget inte var jag, utan han. Inte bestialisk, inget besinningslöst rovdjur, men en främmande fågel, en ny art. Som inte följde våra rörelsescheman, registrerade språket genom kroppen, utan som att han inte visste vad han skulle göra med den kropp han hade.



---


Halvvägs in i månaden och halvvägs in i skrivutmaningen. Bara någon gång har jag nästan glömt, det har börjat bli rutin. Jag vill fortsätta den, känner jag. Inte nödvändigtvis att skriva den utåt som nu, men att göra en enklare skrivövning varje dag för att hålla maskineriet i gång, känns berikande. Jag har börjat ta ut svängarna lite nu. Det blir inte bara tankeflödespoesi, det kan bli en fiktiv idé jag tar tag i och utvecklar, ser var den tar vägen. Det tycker jag är intressant, jag har väl kanske varit lite självfokuserad annars, alltid utgått från egna erfarenheter, haft en färsk i åtanke då jag skrivit. Men nu känner jag att jag kan gå på nya stigar också. Att jag vågar lita lite mer på min fantasi.

Idag ska jag träffa åtta göteborgseniorer, tala med dem om skrivande, börja gräva i deras skatter. Det ska bli spännande! Jag är lite nervös, men det ska nog gå fint.

---


Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.

--


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar