improwrimo: förstå 29/30

ord: förstå

- Men förstår du inte?
Förtvivlan sveptes som en sjal över hennes ansikte, la sig tillrätta i alla veck och skrymslen. Hon möttes av en vägg, ett motstånd, en avgrund.
- Det finns ingenting att förstå.
- Men du kom ju hit, varför kom du?

Han vände sig om för att gå, tog tre steg mot dörren men svängde om, rörelsen gungande, som ett gummiband, som om han inte riktigt kunde gå ändå.

- Jag vet inte längre.
- Någonting...

- Ja men det är för fan det jag vill komma undan, fatta det Alice! Ditt jävla grepp om mig. Att du bara drar mig in och in och jag sitter fast som ett jävla klet i allt det här. Det är för fan outhärdligt. Du måste släppa mig!
- Men, jag...
- Nej nu får det fan vara nog. Jag kanske hoppades på nåt annat, va fan vet jag men nu, det här - det är ingen jävla förklaring! Det finns ingenting som kan försvara det du gjort, fatta det!

Han tar ett steg emot henne, armarna i luften, hon backar. Och knytnäven hängen i luften, ursinnet dryper om honom. Men den stannar där, i hennes bakåtryggning och hans urladdning, han förmår inte fullfölja den rörelsen, det ligger för mycket i den fullbordan. I stället nästan väser han, saliven ur munnen och handen drar över, drar bort. Den sista ilskan i en isig blick, frustration i rörelserna nu, bestämda steg.

Dörren slår igen så tavlorna skakar på sina väggar, och hon står kvar. Hon har stelnat, stenstod. Den blicken, Medusa genom honom. Det finns ingen återvändo nu.


---


Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.

---