- Orättvist? Nej inte tycker jag det jag menar, inte skulle väl jag...? Så nej, det kan jag inte säga att det verkligen skulle vara orättvist mot mig, jag tänker att det säkert finns någon anledning till att han istället... Jag menar, vad vet jag om det? Jag måste lita på att de faktiskt ser situationen från ett helt annat håll, ja de ser väl helheten och jag har ju bara min del. Jante, sa du? Nejnej, inte det förstås, inte skulle väl jag... Det är klart att det hade varit... Att jag hade önskat att, men nejnej. Jag förstår precis, så inte är det orättvist, nej det kan jag inte säga.
---
Dagens skrivövning tänkte jag att jag skulle skriva i prosa, vilket är en utmaning för mig som har lättare att tänka i brottstycken och tankar, bilder, och därför skriver poesi då jag skriver flödesskrift, eller mer bara sammelsurium av dagbokstankar. Således fick jag först skriva mig fram till vad jag skulle skriva om, och på tio minuter är det inte så lätt! Jag behövde först liksom skaka av mig tankarna och förstå ordet, vad det innebar för mig och hur jag kunde skriva om det. Resultatet blev en replik, eller en monolog, eftersom man bara får den ena sidan av saken, och det är väl inte prosa per se heller, eftersom det är så lösryckt och inte handlar om någonting specifikt (någon given händelse, alltså, det handlar ju om - ja vad handlar det om? Skriv gärna i kommentarerna!)
---
Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.
Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.
Orättvist
SvaraRaderaRättvisa är en bristvara,
särskilt millimetervisan
Saften till lika nivå,
annars blev det orättvist.
Rättvisa kan skipas,
frågan är,
av vem,
för vem?
Blir det rättvist
då det är subjekten som talar?
Är ens domstolen rättvis?
Rättvisa är ett stort ord,
stort då det borde gälla alla,
FN-stort.
Det är så stort
att det är svårt att skriva om
på 10 minuter.
Kan lätt bli schabloner,
stereotypiska meningar,
som syns ihåliga.
Eftersom det är så orättvist,
med den där rättvisan,
som är FN-stor.
Kanske är det lättare
att leva efter devisen,
jag vill sträva efter rättvisa,
att börja hos sig själv,
att leva som jag lär.
Undrar just om Ban Ki-Moon
gör det,
lever som han lär
menar jag.