4 november 2014

improwrimo: sorgsenhet 4/30




ord: sorgsenhet

riddaren av den sorgliga skepnaden
jag tänker på don quijote, och vad den boken egentligen
handlar om

slåss mot väderkvarnar, visst
men också, givet
att följa ett kall
en känsla av "rätt"
leva sig in i fantasin
på ett helt fantastiskt sätt

jag tänker: vem vet egentligen
vem som levde i den verkliga världen?
kanske var författarperspektivet
från fel sida,
och quijotes verklighet
den verkligt verkliga

men det är två aspekter
alltid två aspekter, minst, av allt
mer än ett sätt att se saker
och att det kanske alltid måste finnas
något mått av igenkännelse
i alla, mellan alla
eftersom vi alla är människor
vi talade om det igår
vi talade om många saker
men vi talade framförallt om två

tystnader, mellanrum, pauser

och att känna igen sig själv i monstruösa handlingar
eftersom alla som utför dem
faktiskt är mänskliga
igenkänning

så vi delar någonting
det finns förståelse
likhet
på något plan
med vilket monster som helst
hur gärna man än
helst velat enbart svartmåla dem
fröet till allt som orsakat det
finns förborgat inom oss alla
det handlar om en snedvridning
en felaktig kombination av element
någon del som saknas,  andra som är starkare
men grundmaterialet, allt det är detsamma
som vi alla bär på

samma stoft
samma skrot och korn

vare sig vi vill eller inte


det här med mellanrummen
och varför jag just slog tre blankrader
istället för att fortsätta i ett kontinuum
handlar om pauser, markeringar
och en vila för läsaren,
upplevaren
för att allt ska kunna

sjunka in

i dikter handlar det även om rytm
men kanske rytm också är
lika viktigt för en längre text

kanske allt detta också handlar om livet
om de mänskliga relationerna, att vi

behöver

pauser

mellanrum för att smälta
de intryck vi fått
av någon

låta det sjunka in
och kunna sakna
genom saknad eller inte saknad förstå

vad det är man egentligen känner

kanske är det så
att livet, och texten

likaledes behöver

tystnad.



(typexempel på hur man kan börja i en tråd, och sluta i en annan. sorgsenhet kanske inte hade så mycket med det hela att göra, trots allt, men det var en början)


---

Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.

1 kommentar:

  1. Test

    Sorgsenhet

    Att vara sorgsen,
    att ha/äga sorgsenhet,
    låter vackert,
    vackrare än ledsen.

    Att vara sorgsen,
    att ha en stilla sorg,
    att vila i sorgsenhet,
    att efter rasande smärta,
    efter någon/något som gått bort,
    är slut, är över, har passerat.

    Då finns den stilla sorgen kvar
    som en påminnelse om ett stillnat raseri,
    som får finnas där
    som ett minne.

    Som en del av det hela,
    ett ”je ne regrette rien”.

    Inte onöjsamhet, inte bitterhet – inte bitterhet.

    Utan sorgsenhet som övergått till nöjsamhet
    som bör vårdas.

    SvaraRadera