improwrimo: väsningar 20/30

ord: väsningar




Lassa. Sista dagarna. Har legat här alltför länge nu för att minnas ordningen på dem, men att de börjar närma sig slutet, det känner jag. Jag hör det i sjuksköterskornas rörelser också, de stannar inte längre upp när de hanterar mig, de vänliga orden har upphört. Jag antar att det ingår i det personliga protokollet. Bäst att inte känna för mycket, bäst att inte se, tillkännage.
Om de visste att deras försök till tystnad talade mer än deras ord.
Apparaterna väser och viskar omkring mig. Vad de säger, har jag inte lärt mig tyda. Mitt språk hör tallarnas väsande till, novembervindens viskande, eldens nöjsamma knaprande. När jag drömmer kan jag inbilla mig att det är där jag är, men övertonerna från metallerna spräcker alltid bubblan, även om jag inget ser längre.
Jag är inte rädd längre. Det var länge sen nu jag övergav den illusionen. Det är snarast en nyfikenhet som lockar nu, pockar nästan. Så många gånger har jag stått på randen till det djupet, nästan sugits ned. Nu ska jag äntligen få falla fritt, och jag föreställer mig viktlösheten som ett slags nirvana. Kanske blir det så, kanske vaknar jag bara upp någon annanstans, och har glömt allt det jag nu vet. Men då kommer jag ju inte att veta det.
Jag ligger kvar. Tiden har ingen betydelse längre, men intervallerna av ljud och rörelser skapar en rytm som talar om dagar, nätter. Det är inte heller en slags väntan, det har jag alltid avskytt. Jag är precis där jag ska vara. Tiden är utmätt och färdig, jag bara är.

Och nu faller jag.


---


glömde visst igår. den dagen skulle visst också komma, oh well. skriver två idag istället. <3

---


Improwrimo: min egen lilla miniversion av nanowrimo. Varje dag ett nytt slumpmässigt ord som jag använder som igångsättare för en tiominuters skrivsession, under november månad. Häng gärna med och gör detsamma! Länka eller skriv in dina egna övningar i kommentarsfältet.

Dikten/texten är oredigerad utanför de tio minuternas ram, förutom ett eller annat stavfel som rättats i efterhand. Tanken är att hålla igång ett skrivflöde, och samla råmaterial för någonting som längre fram kan användas i andra dikter eller textsammanhang.